Kulturhuset Grand i Borgå kan redovisa en uppgång både i ekonomin och i antalet inbokade evenemang.
Kulturhuset Grand har sammanställt siffrorna för 2015, och de är positiva.
Antalet bokningar i huset ökade med 16 procent jämfört med året innan. Samtidigt har omsättningen ökat med 11 procent och det ekonomiska resultatet med 15 procent.
Dessutom har konstnärer varit mycket intresserade av att ställa ut sina alster i Grands utställningslokaler. Utställningslokalerna har varit fullbokade hela år 2015.
Det finns också 25 aktörer (föreningar, körer och organisationer) som fungerar som årshyresgäster, det vill säga de håller möten och sammankomster i byggnaden med jämna mellanrum.
Företaget Suomen Tuulivoimas planer på att bygga en vindkraftspark i Gammelby i Lovisa rör på sig. Innan sommarpausen är det tänkt att beslutsfattarna i Lovisa ska ta ställning till planerna.
Vindkraftsparken skulle bestå av högst åtta vindmöllor.
Parken ska ligga i Gammelby, bakom ABC och Destias stenkross, tillräckligt långt borta från Pernåviken och naturskyddsområdet som finns där.
Enligt styrelsemedlem Katariina Kainulainen-D’Ambrosio i Suomen Tuulivoima förbereds som bäst en detaljplaneskiss för vindkraftsparken.
Tanken är att beslutsfattarna i Lovisa ska ta ställning till skissen i slutet av juni.
I Lovisa planeras också en annan vindkraftspark. Företaget Ilmatar Windpower vill bygga nio vindmöllor i Tetom som ligger nära Malmgård i gamla Pernå.
Projektutvecklingsdirektör Erkka Saario på Ilmatar Windpower säger att planläggningsprocessen går lugnt framåt.
Ilmatar Windpower hoppas att beslutsfattarna i Lovisa ska ta ställning till planerna innan årsskiftet.
Alla som jobbar med nyhetsjournalistik har råkat ut för att rapportera om nyhetshändelser som hållit tankeverksamheten sysselsatt ännu flera år efteråt. Den 29 maj 2006 har etsat sig fast i minnet speciellt för Yle Östnylands redaktörer.
På nyhetsredaktionen i Böle, där jag nu jobbar, talar mina kollegor nu och då om Konginkangasolyckan, Estonianatten, tsunamin i Thailand, kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, skolskjutningarna, 9/11. De pratar om hur de fick höra om händelsen, hur de jobbade den dagen, vilka nya redaktionella rutiner nyhetshändelsen förde med sig, hur man kände, hur det hela följde med i drömmarna.
För mig är kyrkobranden i Borgå den jag ofta återvänder till trots att den som nyhetsgrej inte var så stor internationellt. Ingen miste ju livet.
Jag har efteråt reflekterat kring hur samarbetet med kollegorna funkade. Vad jag lärde mej den nyhetsdagen. Hur jag reagerade, både som redaktör och som privatperson. Borgåbornas reaktioner och allt skvaller kring branden. Hur Borgå domkyrkas tidigare bränder kom närmare: fyra gånger tidigare har den stått i lågor sedan den blev färdig i slutet av 1400-talet.
Jag hade nyhetsläsartur den 29 maj och hade väckarklockan inställd på klockan 4. I normala fall hade jag ensam skött om de regionala nyhetssändningarna den morgonen.
Kollegan M ringde mej fem över tre. Han lät lugn i luren men uppmanade mej att illa kvickt komma på jobb. Jag stod hemma på köksgolvet och förfasade mej så att resten av familjen inte kunde undgå att vakna. Från ett av sovrummen konstaterade familjens yngsta
- Nå kiva hej, var ska jag konfirmeras?
Det var bara några veckor till hans skribaläger och konfirmationen var planerad till första veckoslutet i augusti. Vi var inte ensamma om att få tänka om den sommaren med alla planerade konfirmationer, dop och vigslar.
Röken hängde över hustaken i Gamla stans sluttning ner mot ån då jag kom in till stan strax efter halv fyra. Den enorma gluggen i domkyrkan såg absurd ut, stadens vackra silhuett hade blivit tilltufsad. Gavlarna stod kvar men det majestätiska, nytjärade spåntaket var borta.
Gamla stan kunde ha sett alldeles annorlunda ut den här morgonen ifall det hade varit en blåsig natt. Det var lyckligtvis vindstilla så branden höll sig mer eller mindre innanför kyrkans murar. Frånsett enstaka glödande kol som landade på taken på Gamla stans trähus, varav de flesta härstammar från 1800-talet.
Många i grannskapet sov medan kyrkan stod i ljusan låga eftersom brandbilarna hade tagit sig upp till brandplatsen utan desto mer oväsen. Vi på regionalradion fick veta om branden i ett tidigt skede tack vare vår ljudtekniker som bodde i huset intill kyrkan. Han hade vaknat av eldskenet som dansade på hans sovrumsvägg och av ljudet från vattenpumparna.
Det var ett behärskat kaos den morgonnatten, morgonen och förmiddagen på redaktionen i Simolinhuset. Jag var rätt grön som journalist våren 2006, bara fyra år bakom mej i branschen. Tillsammans med kunniga kollegor åstadkom vi ändå en nyhetsrapportering som medarbetarna på riksredaktionen i Böle var riktigt nöjda med.
Då jag kom ut ur studion efter den extra insatta nyhetssändningen klockan 5.30 sa morgonens nyhetsproducent A:
- Bra Milla, du hade det rätta dödsbudstonfallet.
Närmare middagstid tog min arbetsdag slut och jag gick upp längs kullerstensgatorna mot kyrkbacken, liksom hundratals andra Borgåbor gjorde den dagen. Väl uppe vid kyrkans södra port fattade mitt lilla huvud: du milde, kyrkan HAR faktiskt brunnit! Den finns inte längre.
Ingen visste ännu då om det fanns nånting kvar av kyrksalen eller hur hela brasan hade fått sin början.
Dagen därpå fortsatte vi vårt nyhetsjobb på redaktionen och på morgonmötet visste vi om Askolakillen som i fyllan och villan hade tuttat eld på kyrkan via en stupränna tillsammans med ett par vänner. Vi visste också att kyrksalen mer eller mindre var intakt.
Från församlingens håll hade vi fått grönt ljus att gå in i kyrksalen tillsammans med fastighetschefen på eftermiddagen. Det föll på min lott att direktrapportera i eftermiddagssändningen. Kollegan S tyckte det var bäst i fall jag inte gick in i kyrkan före sändning ”så att vi får höra din reaktion då du ser kyrksalen”.
Sagt och gjort. I sändningen klarade jag av att ställa den första frågan till församlingens fastighetschef där vi stod bland hinkar, plastpresenningar, krossade takkronor, sot och vattenpölar inne i kyrkan. Sedan bara grät jag.
Fastighetschefen var lyckligtvis en pratglad man och såg att känslorna tog över för redaktören. Han anade också vad jag och lyssnarna ville veta så han höll låda tills jag hade samlat mej. Jag hade upplevt viktiga livshändelser här, suttit sömndrucken på många julottor, hört bra och mindre bra konserter och stolt visat upp kyrkan för vänner som besökt Borgå. Först nu fattade jag att en kyrka, min hemkyrka, är rätt mycket mer än bara en ståtlig byggnad.
Branden startade i stuprännan vid sakristianRedaktör Camilla Kivivuori framför Borgå domkyrkaBild: Yle/Stefan Härusborgå,Borgå domkyrka,brand- och räddningsarbete,camilla kivivuori
En av de skickliga fotograferna i stan hade haft sinnesnärvaro nog att springa omkring med sin kamera den där brandnatten. Flera månader, om inte år, fanns en fin fotoutställning vid kyrkoporten där man kunde se hur glatt en kyrka kan brinna då det riktigt vill sig.
Killen som tuttade på fick skaka galler i några år och fick en räkning på dryga fyra miljoner som han givetvis aldrig kan betala. Visst har jag en och annan gång funderat hur han har kommit vidare i livet.
Vid första advent två och ett halvt år efter branden var jag på plats då det var dags för återinvigningsgudstjänst som sändes i tv. Tillsammans med min väninna hade vi lyckats få plats på sista bänkraden trots att vi tagit oss till kyrkan redan trekvart innan gudstjänsten skulle börja. Borgåborna hade fått tillbaka sin kyrka, putsad och fin med nytt sprinklersystem och nytt spåntak.
Varje gång jag numera går in i kyrkan vill jag gå fram till altaret och titta upp i taket. Där har man lämnat kvar lite sot i ett av takvalven som minne från brandnatten.
Ett bostadsaffärshus kan byggas på den så kallade "Överstens tomt" på Skepparegränd intill havet nära Tullbron i Neristan i Lovisa.
Företaget Petsamo Stevedoring har ansökt om bygglov för en byggnad på tre våningar med en källare ovanför markytan.
I huset ska det finnas en simbassäng, en konditionssal, kontorslokaler, tre bostäder och en restaurang.
Två grannar har anmärkt på planerna.
En av grannarna är orolig för att det nya huset inte passar ihop med det så kallade Nordströmska slottet som finns på samma tomt. Grannarna är också oroliga för att en ökad trafik leder till olägenheter.
Byggnads- och miljönämnden i Lovisa tar upp planerna på sitt möte på onsdag. Förslaget är att Petsamo Stevedoring beviljas bygglov.
Straffet som förövaren fick, sex och ett halvt år, var det rätta, anser överkommissarie Bengt Renlund vid polisinrättningen i Östra Nyland. Det var han som ledde brottsundersökningen. Om det enorma skadeståndet är han inte lika säker.
För överkommissarie Bengt Renlund förde domkyrkobranden med sig veckor av intensivt arbete som utredningsledare. En polisutredning som inleddes redan tidigt under brandnatten den 29 maj 2006.
- Telefonen ringde vid femsnåret natten till måndagen. Det blev först en kopp kaffe hemma i Pyttis innan jag körde in till Borgå, minns Renlund.
Uppe vid domkyrkan var det närapå kaos.
domkyrkobranden i BorgåBild: iupelaiupela
- Det vimlade av brandmän, poliser, åskådare och press. Allt var avspärrat och faran för att gavlarna skulle rasa var stor. Vi ville komma i gång med den tekniska utredningen så fort som möjligt.
I ett rätt tidigt skede började polisen misstänka att branden var anlagd och bad allmänheten om tips, bland annat i Radio Vega Östnylands morgonsändning.
- Vi hade ju året innan en serie med anlagda bränder i Borgå och också en i Gamla stan. Då var det en pyroman som var i farten.
Helt enkelt en satans dumhet.
Polismän knackade dörr och talade med de närmaste grannarna om eventuella iakttagelser. Några grannar hade hört unga högljudda röster och skrällig musik vid domkyrkan på natten.
- Redan i ett tidigt skede ville vi få tag på de ungdomsgäng som hade firat ute på stan under veckoslutet, säger Renlund.
De misstänkta tog senare på kvällen själva kontakt med polisen.
- Det var en ung trio: en 18-årig kvinna, en 20-årig man och så förövaren, en 18 år ung man. Det var han som tände eld på hängrännan till sakristians tak.
De tre hade festat med ett större gäng ungdomar under hela veckoslutet och sedan fortsatt fira långt in på natten till måndagen.
- Jag är helt övertygad om att dådet inte var planerat, säger Renlund.
Han sparar ändå inte på krutet.
- Det var bara helt enkelt en satans dumhet. Ett totalt nonchalerande av alla de möjliga konsekvenser det hela kunde ha lett till och ledde till.
I ett skede under brandnatten var hela Gamla stan i Borgå i fara.
domkyrkobranden i BorgåBild: iupelaiupela
På tisdagen gick polisen ut med information om att de hade gripit en misstänkt person för anstiftande av domkyrkobranden.
- Så när president Tarja Halonen samma dag besökte den brandhärjade domkyrkan kunde kommissarie Leif Malmberg berätta att vi hade gripit vår man.
Den gripna 18-åringen beskriver Renlund som en ung man klädd i mörka kläder som tyckte om heavy och hade kritiska åsikter om kyrkan och kristenheten. Han var hemma från en grannkommun till Borgå.
- En helt vanlig kille. Han hade kanske inte riktigt ännu lämnat trotsåldern helt och hållet. Han var ingen pratsam typ, men inte heller övermodig.
Polisutredningen gav inget klart motiv till gärningen.
- Det kom aldrig fram något ordentligt motiv, men visst var det en avsiktlig handling.
domkyrkobranden i BorgåBild: Simon Lampeniusdomkyrkobranden i borgå
Rättegången hölls i augusti 2006 i Borgå tingsrätt. Lagman Lars Karlsson förkunnade domen, som blev ovillkorligt fängelse i tre år och två månader. I hovrätten fördubblades straffet till sex år och sex månader för grovt sabotage.
- Som polis tycker jag att tingsrättens dom var lindrig. Hovrättens är mera saklig, säger Renlund.
I en senare rättegång dömdes förövaren till att betala skadestånd på 4,3 miljoner euro.
- Den stora skulden följer med honom hela livet. Är det sedan skäligt eller inte kan man fråga sig.
Både känsloskäl och sakargument fick plats då demonstranter för Borgå bb tog till orda på Borgå torg på söndagen.
Föräldrar, barn, beslutsfattare och andra som vill rädda bb i Borgå samlades på Borgå torg för att demonstrera på söndagsförmiddagen.
Det första målet är att få tilläggstid för förlossningsverksamheten tills man får klarhet i vilka funktioner Borgå sjukhus har i framtiden. Men visst vill de som talar för bb att förlossningarna förblir i Borgå för all framtid.
plakat på bänkBild: Yle/Mikael Kokkolabevara borgå bb,borgå bb,borgå bb demo 2016,mjk
Stress dåligt för förlossningen
Amanda Karlsson tog med sig sonen Ivar till torget på söndagen. Ivar föddes i Borgå i september i fjol. Karlsson känner starkt för saken.
- Bb borde få vara nära. En förlossning handlar mycket om att slappna av. Det är då det går bra och går framåt, säger Karlsson, som studerar till barnmorska.
Karlsson förklarar att en föderska inte borde få extra stress av att ta sig långa vägar till ett främmande ställe när det gäller något så intimt eller då det kan vara bråttom.
- Jag tycker att de ekonomiska argument som har förts fram som en orsak till att bb borde stänga inte håller. Jag tror att det blir dyrt att stänga en verksamhet som fungerar. Det finns både personal och lokaler.
Karlsson hoppas att invånarnas starka reaktioner ska få sjukvårdsdistriktets styrelse och kanske även politiker på högre nivå att vakna.
- Jag hoppas de inser hur dumt det är att stänga.
Amanda Karlssons son Ivar föddes i Borgå i september 2015.Mor med barn på demonstrationBild: Yle/Mikael Kokkolaamanda karlsson,borgå bb demo 2016,mjk
Otryggare för alla invånare
Rädda Borgå bb = rädda liv står det på det plakat som Maria Westermark och sonen Oliver har tagit med sig till Borgå torg.
- Det kändes rätt att skriva så, för man vet inte vad som händer när avståndet till säker vård blir längre. Det blir kanske små besparingar nu men vården av mammor och barn som har skadats på grund av lång väg till bb blir betydligt större än det lilla man vinner, anser Westermark.
Westermark påpekar att en stängning av förlossningsavdelningen kan leda till otrygghet också bland den övriga befolkningen.
- Vad om ambulanserna är upptagna med att föra mammor till bb – hur ska de sköta om andra som behöver akutvård samtidigt? Jag förstår inte hur det kan anses vara den rätta lösningen.
Maria Westermark påpekar att en stängning av Borgå bb påverkar alla invånares säkerhet.Plakat för Borgå bbBild: Yle/Mikael Kokkolabevara borgå bb,borgå bb demo 2016,maria westermark,mjk
Förlossningsavdelningen vid Borgå sjukhus hotas av nedläggning. Den fungerar med tilläggslov till slutet av 2016.
HNS nämnd för Borgå sjukvårdsdistrikt tar denna vecka ställning till om den borde föreslå ytterligare två års tilläggstid. Förslaget inför nämndens möte är att man inte ansöker.
Barnfilmsserien Ada och Glada som har spelats in i Lovisa får fortsättning. Staden ser också ut att fortsätta som huvudsamarbetspartner i samband med inspelningarna.
Lovisa stad har samarbetat med produktionsbolaget Zodiak Finland i samband med inspelningen av de två första filmerna, Ada och Glada samt Adas och Gladas vinter som hade premiär i oktober.
Samarbetet ser ut att fortsätta i samband med film nummer tre, Ada och Glada och den mystiska främlingen.
Filmen väntas ha premiär vintern 2017. Inspelningarna inleds i Lovisa i juli.
Ada och Glada och den mystiska främlingen har en budget på cirka 1,7 miljoner euro. Finlands filmstiftelse har beviljat ett understöd på 780 000 euro för produktionen.
Lovisa understöder inspelningarna
Produktionsbolaget Zodiak Finland föreslår att Lovisa fortsätter som huvudsamarbetspartner.
Stadsstyrelsen tar på måndag kväll ställning till att betala en summa på 20 000 euro till produktionsbolaget. Summan skulle betalas i år och nästa år.
Dessutom är förslaget att staden hjälper till med arrangemangen kring inspelningarna, bland annat genom att erbjuda lagerlokaler och att bevilja lov som behövs.
Positiv synlighet för Lovisa
Motiveringen är att filmen, som är till för hela familjen, passar in i Lovisas småstadsimage. Staden har fått mycket positivt nationell synlighet i samband med de två första filmerna.
Filmen stöder dessutom stadens mål att få barnfamiljer till Lovisa, både som turister och potentiella nya invånare.
Samarbetet betyder att staden får synlighet både i samband med den färdiga filmen och i samband med inspelningarna.
Stadens logo syns bland annat på filmaffischerna, på filmens webbplats och under själva filmen. Dessutom arrangeras premiären för inbjudna gäster i Lovisa.
Här är listan på hur gymnasierna klarade studentexamen 2016. Topplaceringarna består huvudsakligen av bekanta namn.
Studentskalan
Studentskalan är följande, från bäst till sämst:
L - Laudatur (7) E - Eximia (6) M - Magna (5) C - Cum laude (4) B - Lubenter (3) A - Approbatur (2) I - Improbatur (0)
Etelä-Tapiolan lukio i Esbo och Ressun lukio i Helsingfors har vanligen turats om på första och andra plats. I år blev det Etelä-Tapiolan lukio på en första plats. Gymnasiet Lärkan blev även i år bäst bland de svenska gymnasierna i Finland.
Bland de svenskspråkiga gymnasierna är det flera som stiger ordentligt i placeringarna jämfört med i fjol. Vörå Samgymnasium klättrar 241 platser till en 87:de plats, Virkby gymnasium stiger 186 steg till plats 52 och Kronoby gymnasium landar på plats 84 efter att ha klättrat 172 platser.
Hela 21 svenskspråkiga gymnasier bättrade sin placering och 15 gick i sämre riktning.
Listan visar bara hur årets studenter har klarat sig. En aspekt som påverkar är hurdan gräns gymnasierna har för intagning. Därför ska man inte dra slutsatser om undervisningens kvalitet utgående från rankningen.
Här nedan är hela gymnasielistan. Du kan söka på gymnasiets namn. Listan är sorterad enligt resultatet i studentexamens fyra obligatoriska ämnen. Den visar också genomsnittet för alla ämnen.
Återuppbyggandet av Borgå domkyrka började med otaliga möten om hur kyrkan skulle byggas säkrare, följt av offertrundor.
- Det största frågetecknet var varifrån vi skulle hitta virke. Jag ringde runt till alla sågar i södra Finland men ingen sågade upp tillräckligt stora bräder, säger församlingarnas tidigare fastighetschef Boris Björkendahl.
Björkendahl var på deltidspension när branden inträffade, men på grund av arbetsbördan med återuppbyggnaden fick han lov att börja jobba heltid igen.
Boris Björkendahl säger att alla bara ville få kyrkan återinvigd så snabbt som möjligt.Boris Björkendahl utanför Borgå domkyrka.Bild: Yle / Hanna OthmanBorgå domkyrka,boris björkendahl
- Entreprenören hittade sedan tillräckligt stora virken. Han var en gammal kyrkobyggare så han hade kontakterna.
Det gick åt 1 200 kubikmeter virke för taktäckningen, inbrädningen och takspånet. Med så mycket virke kunde man ha byggt en landgång från Borgå till Helsingfors.
Då domkyrkan stod färdig igen var den landets säkraste kyrka. På området finns kameraövervakning, på taket flamdetektorer, inomhus rök- och värmedetektorer. Ett omfattande sprinklersystem har installerats.
Predikstolen skyddades med plast under renoveringen.domkyrkobranden i BorgåBild: Yle domkyrkobranden i borgå
Det var skyndsamt att få domkyrkan återuppbyggd. Bara två och ett halvt år efter branden skulle Borgå lantdag firas stort i staden och kyrkan spelar en central roll i det.
Boris Björkendahl säger ändå att han inte kände någon tidspress.
- När vi hade hållit på med bygget i ett år så kunde man ha haft gudstjänster inne i kyrkan. Men vi måste vänta på många olika protokoll. Det sista protokollet kom bara några månader innan lantdagsjubileet. Det var sprinklerföretaget som var långsamma med sina papper.
Takkonstruktionerna stärktes under renoveringen.domkyrkobranden i BorgåBild: iupelaiupela
Lyckligtvis hade domkyrkans försäkringsvärde uppdaterats kort innan branden. Brandskadorna uppgick i 4,3 miljoner euro som försäkringsbolaget stod för.
Då man passade på att renovera kyrkan och förbättra säkerheten samtidigt uppgick priset till 5,8 miljoner euro.
Pehr Sveholm var tillförordnad ordförande för gemensamma kyrkorådet då branden skedde och senare ordförande för byggnadskommittén. Han minns de två åren efter branden som en väldigt intensiv period.
Pehr Sveholm var ordförande för den tillfälliga byggnadskommittén.Pehr Sveholm utanför Borgå domkyrka.Bild: Yle / Hanna Othmanpehr sveholm
Efter branden startades en insamling för renoveringen av kyrkan. Hela 800 000 euro samlades in. Pehr Sveholm säger att pengarna kom till användning.
- Det var viktigt att det samlades in pengar. Förutom den finansiella delen så var det också viktigt att det engagerade folk.
Sveholm säger också att intresset för att donera pengar var stort både för gemene man och för olika myndigheter som Borgå stad och stadsmakten.
Ljuskronorna från 1700- och 1800-talet hade fallit i golvet.domkyrkobranden i BorgåBild: iupelaiupela
Det ordnades konserter, trycktes kort och t-skjortor. En bank skänkte pengar för renoveringen av ljuskronorna som hade fallit i golvet.
Under renoveringen passade man på att förbättra ljud- och ljustekniken.
En del av sotet har lämnats kvar i taket för att påminna om den senaste branden i kyrkan.domkyrkobranden i BorgåBild: Yledomkyrkobranden i borgå
- Jag tror ingen räknade hur länge det tog att bygga upp kyrkan igen i arbetstimmar. Alla tänkte nog bara på att så snabbt som möjligt få kyrkan åter i ursprungligt skick. Vi är nöjda med jobbet och resultatet är ju bra, säger Björkendahl.
Domkyrkan återinvigdes den 30 november 2008 av biskoparna Gustav Björkstrand och Eero Huovinen.
Katthuset i Lovisa ska bli stadens officiella hem för hittedjur. Den nya verksamheten börjar i juli.
Tidigare har Pukaron Löytöeläinkoti i Lappträsk fått ta hand om alla smådjur och husdjur som har hittats i Lovisanejden.
Från och med den 1 juli får Lovisa katthus ta över uppgiften.
Det gamla avtalet höll på att ta slut och Lovisa stad valde därför att konkurrensutsätta verksamheten.
– Vi och några andra gav ett erbjudande och vi lyckades som tur vinna. Hittills är avtalet muntligt. Vi har inte undertecknat något ännu, säger ordförande Ann-Sofi Sjögård vid föreningen som driver katthuset.
Underlättar livet för kattvännerna
Sjögård säger att avtalet med Lovisa stad underlättar katthusets verksamhet mycket.
– För varje hittedjur får vi pengar av staden. De betalar för femton dagar och efter det får vi i princip göra vad vi vill med katten. Då flyttar den över till katthuset.
Arkivbild av Ann-Sofi Sjögård.katt med skötareBild: Yle/Mikael Kokkolaann-sofi sjögård,katthuset i lovisa
Tidigare har Lovisa katthus bara haft hand om hittekatter, men nu får man ta emot hundar och andra smådjur också.
Enligt Ann-Sofi Sjögård har katthuset bra beredskap för att göra det, fastän vissa små saker ännu måste fixas innan juli månad.
Lovisa katthus drivs av en förening som nu har lämnat in en ansökan om att bli ett företag. Dessutom har föreningen byggt karantäner i katthuset.
När är en bok bra? När den läses av många? Eller när experter på litteratur, förläggare, lektörer, litteraturvetare och litteraturkritiker, tycker att den är bra?
När en bok läses av många är den kanske inte nödvändigtvist bra. Bra som ett litterärt alster. Men den fyller i alla fall en funktion. Den tycks intressera människor. Den köps och ger därför klirr i kassan hos både förläggaren och författaren. Den tillfredsställer många.
Vem läser den finlandssvenska litteraturen?
Hur är det då med en bok som utnämns som bra och viktig av förståsigpåarna men som inte läses? Som varken intresserar den breda eller den smala allmänheten? Vem tillfredsställer en sådan bok? Förläggaren som inte förtjänar ett jota? Författaren som inte blir läst och inte heller förtjänar ett jota? Kritikern som inte kunde övertyga läsarna tillräckligt om bokens förträfflighet? Vilken funktion fyller en sådan bok?
Frågan dryftades i en kulturdebatt här på svenska.yle.fi och på Radio Vega. Min kollega Eva Lamppu kartlade de finlandssvenska upplagesiffrorna hos enskilda förlag. De är ganska nedslående. Det mesta man kan vänta sig av en bok är några tusen exemplar. Kommer man till den finlandssvenska lyriken tycks några hundra tryckta exemplar vara en vanlig upplaga. Tryckta exemplar är inte detsamma som sålda exemplar. Det finns diktböcker som säljer under 50 exemplar.
Intressant nog vägrar det största finlandssvenska förlaget, fondägda Schildts & Söderströms (Sets), att ge ut sina upplagesiffror. Varför? De säger att det är en sak mellan dem och deras författare? Ett svepskäl, tycker jag, men kanske också hela sanningen. Vilka författare tycker om att läsa att nästan ingen läser dem? Och vilka förläggare tycker om att berätta att deras utgivna böcker inte blir lästa? Men blir situationen bättre av att man sticker huvudet i sanden?
Vem bedömer den finlandssvenska litteraturen?
Men jag fortsätter med ännu en fråga? Hur många människor i Svenskfinland borde köpa en viss bok så att man kunde tala om att en kritisk massa av läsare har uppnåtts? En kritisk massa syftar här på ett antal eller en kvantitet av någonting som är nödvändig för att en viss process ska kunna vara möjlig. Det kan som i det här fallet vara ett minsta antal läsare av en bok för att vi kan kalla boken som utgiven, läst och i slutändan ihågkommen.
Att en diktbok säljer dåligt kunde ju vara liktydigt med att författaren inte skriver så värst bra. Då skulle det inte vara någonting att snacka om. Dålig författare, dålig bok, dålig lönsamhet. Ack om det vore så enkelt.
Om man rör sig i de finlandssvenska kulturella kretserna får man lätt det intryck att det inte finns några dåliga författare eller sämre böcker. Liksom det inte tycks finnas dålig teater, dålig musik eller dålig handboll. Allt är någorlunda bra. Det mesta duger. Kvalitetsmarkören tycks inte vara hur det har gjorts eller hur många som har tagit del av det utan att det har gjorts.
BoktraveBild: Pekka Elomaabok,böcker,kulturtimmen,litteratur
Men tillbaka till böckerna. Femtio sålda böcker. Jämförd med 300 000 potentiella köpare. Eller, om man tar Sverige med, nästan 10 miljoner potentiella köpare. Är det en bra siffra? Döm själv.
Här brukar man ofta skylla på svenskarna. Att de inte vill köpa våra finlandssvenska böcker. Som om de skulle göra det av ren illvilja. Ibland hamnar jag i grupper där det här diskuteras. Ni borde höra den öronbedövande tystnaden som uppstår när jag frågar om det kan hända att svenskarna tycker att den finlandssvenska litteraturen inte håller måttet. Jag tror att svenska läsare är som alla andra. Att de läser det som är intressant och bra.
Vi kan bara konstatera: det finns bara en liten marknad för den finlandssvenska litteraturen (och nästan ingen marknad alls för den finlandssvenska lyriken). Eftersom marknaden är för liten för att kunna vara en kvalitetsmarkör bestämmer de finlandssvenska fonderna genom (arbets)stipendier och priser de författare som är värda att stöda. Fondernas förlängda litterära arm, det stora finlandssvenska förlaget Schildts & Söderströms bestämmer sedan vad som är värd att tryckas. Försäljningssiffrorna har här alltså en mycket liten eller ingen inverkan.
Vem bestämmer om den finlandssvenska litteraturen?
Vi får hoppas att kvaliteten då är det avgörande. Men vem bestämmer om den? Kulturfonden? Vem i så fall på Kulturfonden?
Om man ser på den finlandssvenska kulturen i sin helhet kan man konstatera att den finlandssvenska litteraturen (och den finlandssvenska teatern) står på en piedestal. Eller har ställts upp på en piedestal. Det här motiveras av fonderna, språkvårdare och kultureliten med dess betydelse för bevarandet och utvecklingen av det svenska språket. Att litteraturen är essentiell för finlandssvenskarna. Vackert så.
Hangö bibliotek.Bild: Yle/Malin Valtonenbibliotek,bokhyllor i bibliotek,böcker,böcker i bibliotek,hangö,hangö bibliotek,västnyland
Men tänk om det här inte svarar mot ett verkligt behov? Tänk om finlandssvenskarna utanför de inre kulturelitkretsarna inte bryr sig? Att det inte känner av behovet? Att de inte vill läsa finlandssvensk litteratur? Att de kanske hellre läser rikssvensk litteratur?
Eller, att de hellre vill motionera på svenska i Finland, dansa på svenska i Finland, meka på bilar på svenska i Finland eller sjunga karaoke på svenska i Finland?
Hur viktigt är alltså sist och slutligen den finlandssvenska litteraturen i Finland. Och för vem?
Jag tror att många finlandssvenska författare skriver utan att ha en läsare i åtanke. Att de skriver mest för sig själva. Böckerna blir därför ofta mystiska företeelser som känns otroligt privata. Utan en riktig läsarskara går det lätt skriva om vadsomhelst.
Varför finns de inte några finlandssvenska deckare, till exempel? Eller deckarförfattare? Om det är något som säljer i bokvägen i dag är det väl deckare? Det kunde ju vara värt ett försök. Om man tänker på en publik. Men det gör man inte. Eftersom man inte behöver göra det. Man får skriva och publicera ändå.
Jag läser hur som haver ogärna böcker som är ointressanta och så där. Många finlandssvenska böcker hamnar tyvärr i den här kategorin. Som icke finlandssvensk känner jag inte någon skyldighet att köpa en bok som inte är så där värst bra bara för att hjälpa det finlandssvenska språket eller den finlandssvenska kulturen att överleva. Varför skulle jag? Varför skulle svenskarna? När inte ens finlandssvenskarna själva vill göra det?
Östnyland och Kymmenedalen finns med på tio i topp-listan över hur de finlandssvenska gymnaiserna klarade vårens studentskrivningar.
Borgå gymnasium placerar sig på plats nio och Kotka svenska samskola på plats tre. Det sistnämnda gymnasiet finns dessutom på en fjärde plats på tio i topp-listan över de gymnasier som förbättrat resultaten mest.
Placeringen på listorna bygger på resultaten i de fyra obligatoriska ämnena i studentexamen. Att Borgå gymnasium är med på listan förvånar inte gymnasiets rektor Monica Johansson.
- Jag är inte direkt förvånad att vi placerat oss så bra. Vi hade i år många väldigt ambitiösa abiturienter och samtliga skrev dessutom fler ämnen än de fyra obligatoriska, säger Johansson.
Rektor Monica Johansson.Rektor Monica Johansson: Det är oartigt att använda telefonen under lektionen!Bild: Foto: Fanny Aaltonen, Esmeralda Johansson, My Kippilä borgå gymnasium,monica johansson,rektor,rektor monica johansson,veckans skola
Att analysera varför det gått så bra i år är svårt, menar Johansson. Det är många faktorer som påverkar. Till exempel varierar svårighetsgraden i studentproven från år till år.
- Man kan väl säga att någonting har vi gjort rätt. Även om den här statistiken inte direkt mäter kvaliteten på undervisningen, så påverkar den nog definitivt resultatet. Vi har ett bra och kunnigt lärarkollegium, konstaterar Johansson.
Vilken betydelse?
Kan årets goda resultat för Borgå gymnasium påverka hur många ansökningarna till Borgå gymnasium blir?
- Nja, det är väl mera i Helsingfors som en statistik av det här slaget kan påverka. Här i Östnyland ligger gymnasierna rätt långt ifrån varandra och det brukar nog av hävd vara så att Borgåborna söker sig till Borgå gymnasium och Lovisaborna till Lovisa gymnasium, säger Johansson.
Kotka svenska samskola.kotka svenska samskolaBild: Yle/Maija Tuunilakotka svenska samskola
Liten men stark
Rektorn för Kotka svenska samskola, Anders Nordström, lägger inte så stor vikt vid jämförelsen. Han säger att den statistik som bygger på nivåer och medeltal och som brukar publiceras senare, har större relevans.
- Det man kan utläsa ur den här statistiken, är att få abiturienter betyder större chans till goda resultat på grund av att abiturienterna har möjlighet till en mera individuell undervisning. När gruppen är liten kan man bättre hjälpa och stöda, konstaterar Nordström.
Sipoon lukio steg på listan
Också vid det finska gymnasiet i Sibbo, Sipoon lukio, är man nöjd med årets resultat.
- Jag kunde nog ana av vi skulle synas på någon lista i år. Vi hade nämligen anmärkningsvärt många laudaturer och eximia, vilket säkert lyfte oss några pinnhål, säger rektor Aarne Alatalo.
Några pinnhål är rätt anspråkslöst uttryckt om man betänker att Sipoon lukio i fjol befann sig på plats 328 mot plats 111 i år.
- Resultatet växlar från år till år och faktum är att det kunde se rentav ännu bättre ut om de som skriver provet i engelska skulle göra det på våren, när de gått ut kursen, och inte på hösten när man ännu har mycket kvar att lära. Just nu är det i alla fall en trend att få engelskan undanstökad redan på hösten, konstaterar Alatalo.
Svåra jämförelser
Precis som rektorn för Kotka svenska samskola, Anders Nordström, tar också Alatalo statistiken med en klackspark. Det är förstås svårt att jämföra ett gymnasium med flera hundra abiturienter med ett gymnasium med bara ett fåtal.
- En gång läste jag om ett gymnasium där bara en elev deltog i studentskrivningarna. Det gymnasiet toppade ju samtliga listor det året och man konstaterade att gymnasiet hade klarat sig mycket bra, skrattar Alatalo.
Av de två övriga gymnasierna i Östnyland, klarade sig också Lovisa gymnasium bra om man utgår från listan på hur gymnasierna klarade studentexamen våren 2016.
Lovisa gymnasium steg 30 pinnhål - från plats 289 till plats 259. Det finska gymnasiet i Lovisa - Myllyharjun lukio - sjönk från plats 395 till plats 340 och det finska gymnasiet i Borgå - Linnankosken lukio - steg från plats 289 till plats 172.
Sibbo gymnasium sjönk tio pinnhål från plats 121 till plats 136.
Datamaskiner och en stor mängd verktyg av hög kvalitet blev tjuvarnas byte i yrkesskolan Inveon i Haiko i Borgå natten mellan söndag och måndag.
Inbrottstjuvarna for också iväg med svetsaggregat av märket Mig.
Inte nog med det: Också två av skolans paketbilar försvann i samband med inbrottet. Den ena bilen är en Volkswagen Caravelle med registernummer XUY-957 och den andra en Volkswagen Transporter med registernummer KNZ-268.
Båda bilarna bär skolans logo på sidorna och bakfönstren är försedda med skolans webbplatsadress.
Värdet på det stulna godset uppgår enligt beräkningar till cirka 100 000 euro. Polisen undersöker fallet som grov stöld.
Polisen ber eventuella ögonvittnen att höra av sig på telefonnumren 0295438729 eller 0295438730 eller per e-post till adressen: vihje.porvoo@poliisi.fi
Lovisa stadsstyrelse är oroad över sina invånares långa avstånd till vård ifall Borgå blir utan bb och jour.
Styrelsen vädjar till den regionala sjukhusnämnden i Borgå att be om fortsatt undantagslov för bb. Frågan om förlossningsverksamheten i Borgå togs upp på mötet på måndag kväll.
Lätt beslut
Styrelsen är oroad över att avstånden blir för långa och tillgången till svenskspråkig service osäker om Borgå sjukhus mister förlossningsavdelningen, moderskaps- och barnenheten samt jouren.
Ett lätt beslut att ta, säger ordförande Mia Heijnsbroek-Wirén (SFP).
- Det var verkligen inte alls mycket diskussion om det. Det var en självklarhet att Lovisa ska ge ett utlåtande och framför allt stöd till sjukhusnämnden att den ska våga söka om förlängt undantagslov.
Våga?
- Nog är det ju press på från tjänstemannahåll och man håller på att tappa hoppet. Vi anser att så länge som beslut inte är gjorda ska man lyfta fram viktiga argument och det har vi från Lovisa gjort. Framför allt patientsäkerheten är det viktigaste.
För lång väg
Avståndet till bb och jour blir längre än vad utkastet till regeringsprogram stakar ut. Det gäller invånare både i Lappträsk och i Lovisa.
Enligt Social- och hälsovårdsministeriet borde resan till ett av de 12 joursjukhusen ta högst en timme, på glesbygden två timmar. Bara tio procent av finländarna skulle tvingas resa mer än 110 kilometer eller 97 minuter.
Nämnden för Borgå sjukvårdsområde möts på torsdag. Förslaget i föredragningslistan för mötet är att nämnden inte ansöker om fortsatt undantagslov för förlossningarna.
Enligt de beslutsfattare som stöder en stängning av Borgå bb skulle ett fortsatt tilläggslov bromsa upp utvecklingen av resten av sjukhuset. Förslaget har kritiserats starkt från flera håll.
Östnylands sjukhus, inte Borgå sjukhus
I den offentliga debatten kring frågan är åsikterna bland beslutsfattarna delade. Lovisa har tagit en klar linje, men har den någon inverkan?
Heijnsbroek-Wirén hoppas det.
- I diskussionerna talar man ofta om att Borgå sjukhus är hotat, men problemet är ju ännu större för oss som bor öster om Borgå. Vi borde börja tala om ett östnyländskt sjukhus, för de som kommer från Svenskby eller Söderby och vill få service på svenska har jättelång väg till Helsingfors.
Artikeln är uppdaterad klockan åtta med Heijnsbroek-Wiréns kommentarer.
Eleverna i den svenskspråkiga högstadieskolan i Lovisa fortsätter gå i skola utspridda i staden. Den gamla skolan är i för dåligt skick för att repareras ens tillfälligt.
Däremot ska Lovisa gymnasium och idrottshallen i närheten av skolorna repareras i sommar. Gymnasieeleverna får återvända till sin över hundra år gamla skola i höst.
Gymnasieeleverna har under våren gått i skola i Traditionscentrum Kuggom.
Baracker tar tid
Eleverna i Lovisanejdens högstadium har sedan skolhuset utrymdes i våras fått undervisning i olika lokaler, bland annat i stadens finskspråkiga gymnasium.
Ett alternativ för hösten är att flytta eleverna till baracker, men de fås inte till skolstarten.
- Barackerna kan tas i bruk tidigast i november, berättar stadsstyrelsens ordförande Mia Heijnsbroek-Wirén (SFP). Dels för att de är efterfrågade, dels för att det tar tid att bygga en stabil grund för dem.
Stadsstyrelsen i Lovisa fattade beslut i saken på måndag kväll. Frågan om barackerna tas enligt Heijnsbroek-Wirén upp på nytt i styrelsen om två veckor.
Lovisanejdens högstadium är byggt 1969. Redan för åtta år sedan fattades beslutet att riva skolan eftersom en grundrenovering skulle bli för dyr. Både högstadiet och gymnasiet är stängt på grund av problem med inneluften.
Att vara troende är oftast väldigt privat, men i serien Troende följer vi flera personer med olika trosinriktningar och som aktivt lever ut sin övertygelse. De berättar öppet, rakt och ärligt om hur deras tro påverkat deras liv och vilka val de gjort på grund av sin tro.
Kvanthealer Carola Roselt använder en metod som heter Matrix Energetics. Med hjälp av den kan man ändra människors tankemönster så att de kan hela sig själv från sjukdomar och stress.
Carola ber sin kund ligga ner, blunda och slappna av. När Carola känner att det så kallade fältet är aktiverat, då kan sessionen börja. Fältet beskriver hon som ovillkorlig kärlek, med fältets hjälp kan man enkelt tömma huvudet på tankar. Själv ska Carola fungera som en katalysator för energin.
Carola Roselt är kvanthealer.Carola Roselt är kvanthealer.Bild: Pampas Productioncarola roselt,energi,Healing,helande,kvantfysik,kvanthealing,tro,troende
- Jag har läst böcker om kvantfysik där det står att ingen kan förklara vad det är frågan om. Så kanske inte lilla jag då heller behöver förstå, men det händer ganska stora saker. Vi har fått människor friska från kroniska sjukdomar och alla får en stor ro. Det beror hur din kropp tar emot det här, säger Carola.
Putsar bort tankar
Tanken är, att kvanthelaren ska kunna skala bort gamla invanda tankemönster och föreställningar från cellminnena tills endast kundens egna tankar finns kvar. Carola förklarar att kvanthealingen sägs basera sig på kvantfysik och att man genom att tömma tankarna kan komma fram till en nollfrekvens där människor, enligt henne, ska kunna hela sig själva.
- Människor har alldeles massor med onödiga tankar i sitt huvud. Det sägs att 95% är andras tankar och resten är dina egna. Så vi putsar bort lite andras tankar och sån här oro och onödig energi som kommer från andra, säger Carola.
Hon menar, att man skapar sitt liv med sina tankar och känslor. Vi blir programmerade under hela vårt liv och programmeringarna styr våra liv.
Helande pågår i Carolas mottagning.Helande pågar i Carolas mottagning.Bild: Pampas Productioncarola roselt,helande,kvantfysik,kvanthealing,tro,troende
- Om vi till exempel läser fler gånger i tidningar att det är si eller så, då tror vi på det. Och när alla människor går omkring och tror på att nu blir det ett tredje världskrig och sånt här, så blir det säkert.
Människor kommer ofta till henne när de lider av sjukdom eller har väldigt mycket stress i kroppen. Enligt Carola kan man få bort både tumörer och sjukdomar som reuma med kvanthealingen, men det går inte att bota alla. Om en sjukdom inte går att bota med healing, så vill människan av någon anledning ha den kvar i sin kropp, eller hör till personens egna själsplan, tror Carola.
- Finns det en sådan orsak att du måste lära dig någonting av det här, så då kan vi inte ta bort det, för du är ännu på din lärdom av det här.
Sökte ett svar på dotters bortgång
Själv hittade Carola healingen under en väldigt svår period. Hon hade haft många motgångar i livet, men när dottern gick bort i plötslig spädbarnsdöd ville hon ha ett svar på varför?. När kyrkan inte erbjöd någon förklaring började hon gå på seanser.
- Jag fick genast kontakt med min dotter från andra sidan och hon kunde berätta vad det var för mening med allt. Meningen var det att vi skulle växa andligt, men jag var inte då ännu klar att börja göra någon healing. Jag var för instabil.
Den som själv har mycket att bearbeta ska inte hela andra, anser Carola. Man måste vänta tills man bearbetat det man varit med om innan man tar sig an andra. Plötsligt en dag kände Carola att hon var färdig med de motgångarna.
- En kväll så bestämde jag mig att nu är det slut. Nu är jag färdig. Nu har jag gått genom allt och nu har jag tillräckligt erfarenhet för att förstå och för att hjälpa.
Men hon var rådlös och visste inte vad hon skulle göra i framtiden. Det var då hon fick syn på en bok om kvanthealing med en metod som kallas Matrix Energetics. Hon fascinerades av att det sades, att man bara på några minuter kan göra verkligt stora saker och få människor helade. Det fanns ingen i Finland som sysslade med metoden, så hon åkte till Tyskland för att studera.
Ett och ett halvt år senare har hon utbildat kring 80 nya personer för att kunna använda metoden. Sedan Carola började praktisera kvanthealing har en hel del hänt.
- Jag började märka att det inte längre var bara Matrix Energetics. Det kunde komma någon anhörig från andevärlden. Det kunde komma glimtar av tidigare liv, men det kan ju vara så också att det är någon annans liv. Egentligen så finns det ingen tid. Det kan komma sånt här, att 1704 så dog du i pest.
Ibland säger kunder att det inte funkar
De allra flesta kunder blir, enligt Carola, hjälpta från sjukdom och stress. Men ibland kommer kunderna tillbaka och säger att healingen inte hjälpt dem.
Carola med en klient.Carola Roselt med klient.Bild: Pampas Productioncarola roselt,helande,kvantfysik,kvanthealing,tro,troende
- Då frågar jag, men har ni inte känt det stora lugnet? Och de svarar att jo, det har jag nog känt och berättar att de har slutat stressa. Då förstår de att det har funkat, men människor vänjer sig bara så lätt vid förändringar, säger Carola.
Kunderna som kommer till Carola litar på att helande funkar redan innan de stiger in genom dörren. Men många finländare är skeptiska till helande. Tvivlar hon inte själv?
- Förstås. I början tvivlade jag hela tiden. Men då kunden hade en annan upplevelse och sa att det funkar. Jag har sett att det funkar, så nu tvivlar jag inte mera.
Redaktör: Alexandra Furu
I serien Troende, på söndagar på Yle Fem, följde vi också bl a prästparet Stråhlman som pusslar ihop vardagen, Marianne som får förbön för sin nervsjukdom och familjen Gädda som ska åka till Kenya som missionärer.
Den frågan ni var mest nyfikna på i Östnyland var “Det finns 18 skyddsvägslampor i Nickby, av dem har hälften varit ur funktion i åratal. När fixas det?”
När Yle Östnyland möter områdesmästare Fredrik Kuhlman gassar majsolen varmt över Nickby centrum. Det är han som till vardags svarar på Sibbobornas frågor om gatornas underhåll, trafikmärken och gatubelysning. Han är glad över att invånarna följer med hur gatubelysningen funktionerar.
- Visst ska vi genast ta i tu och utreda frågan och sedan fixa belysningen, säger Kuhlman. Vi borde bara få lite mera kött på benen.
Fredrik Kuhlman.OmrådesmästareBild: Yle/Mikael Kokkolafredrik kuhlman
Det finns nämligen en hel del vägbelysning vid övergångsställena i Nickby.
- Här längs med Stora Byvägen och Nickbyvägen har vi både stora, höga vägbelysningsarmaturer och mindre, låga lampstolpar vid övergångsställena.
Att lokalisera felen är svårt nu under den ljusa sommaren. Därför ber Kuhlman om hjälp.
- Kontakta gärna oss på Sibbo kommun eller det företag som sköter om att granska och byta ut trasiga väglampor.
På kommunens webbplats finns mer information om hur nyttiga observationer kan förmedlas vidare.
korsning i NickbyBild: Yle/Mikael Kokkolakorsning,nickby
Sibbo har utlokaliserat underhållet av vägbelysningen till företaget Eltel Networks Ab. Fyra gånger per år gör företaget en rundtur i kommunen och kollar belysningen. Det här sker under hösten och vintern.
- Vanligtvis anmäler Sibboborna större fel som uppstår, till exempel då kablar brister, säger distriktschef Pekka Loitokari från Eltel Networks. Vi brukar få in ett 50-tal anmälningar per år av invånarna.
De två skåpbilarna som stals från yrkesinstitutet Inveon natten till måndagen är funna.
Kriminalkommissarie Jyri Hiltunen vid Östra Nylands polisinrättning berättar att den första bilen hittades i närområdet, men vill inte avslöja exakt var. Bilen är troligen i körskick.
Polisens tekniska utredare undersöker bilen under tisdagen. Det är möjligt att en del av de stulna verktygen ligger i bilen.
Vid middagstid på tisdagen bekräftar samkommunsdirektör Johan Söderberg att även den andra bilen har hittats i en närkommun. Också den torde vara i sådant skick att den går att ta i användning igen.
- Inget annat stöldgods har vad jag vet hittats ännu.
Rektorn: ”Sorgligt”
Inbrottstjuvar for i väg med värdefulla verktyg, datorer och två skåpbilar från yrkesinstitutet Inveon i Haiko i Borgå natten till måndagen. Stöldgodset har ett värde på kring 100 000 euro.
Rektor Solveig Mickels tycker det hela är sorgligt.
- Man inser att världen har blivit annorlunda och Borgå inte längre är en liten trygg ankdamm.
Allt som stals är utrustning som behövs i undervisningen. Alla yrkesprov är ändå avlagda och lärarna har tagit med sig egna datorer till skolan. Alla datasystem som innehåller information om eleverna har fått nya lösenord och kan inte längre öppnas med de stulna maskinerna.
Försäkringsbolaget nästa
Tur i oturen enligt Solveig Mickels är att den sista skolveckan innebär mycket annan verksamhet än traditionell undervisning för Inveons studerande och lärarkår. Bland annat arrangeras en innebandyturnering.
När den detaljerade listan på allt som har stulits är komplett, ska Inveons försäkringsbolag ta ställning till hur mycket som ersätts. Sedan har skolan sommaren tid på sig att köpa ersättande verktyg för höstens elever.
Artikeln är uppdaterad kl. 12.10 med uppgiften om att även den andra skåpbilen har hittats.
